Bilkyrkogårdar betraktas som värd att minnas eller miljömisslyckande beroende på vem som uttalar sig. Till de senare hör illegitima bilplatser i Trollhättan för äldre kasserade personbilar. Men ett par av Sveriges mest kända har ändå blivit mycket stora och lönande turistattraktioner. Kring många av de äldre fordonsvraken kan man finna några bilmodeller som följt med i graven. Att betrakta antika bilmodeller är likaså en lycka för en tillbakablickande fordonsinnehavare. Men det är amerikanarna från mitten av 1900-talet som skänker mest avtryck. Under den eran tillverkades de snyggaste formerna ett bil nånsin besuttit. Och de gamla intrycken från de här föråldrade dyrbarheter kan man se på en svensk gravplats för gamla fordon. Det finns massa samlingsställen för uttjänta fordonsvrak i landet. Men blott ett par är ackrediterade av regionens klimatkontor som bestående kyrkogårdar för rostiga bilar för resenärer från Trollhättan. Dessa omtalade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd förekommer många hundra bilmodeller från början av 1900-talet och gästas av fler än femton tusen personer varje år. Trots ett samhällsorgans fastställande om utrensning av alla fordon, har ett medgivande, som fortgår trettio år till. Det om inget är ett bevis på turistnäringens värde för stället och skyddas följaktligen på ultimata förfaringssätt av kommunen. Årjängs stolthet i Värmland har inte haft likadan hjälp till etablering av kulturminnen. Här startades en skrotfirma under mitten av förra seklet. Handel av brukade reservdelar pågick till 1980-talet då bilskroten upphörde. Skrotbilarna blev kvarlämnade efter viss tvångsförflyttning av fordonsvraken, som var placerade på annans mark. Omkring tusen annorlunda fordonsmodeller från mitten av 1900-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde företaget, tillät privat personer att ströva omkring och betrakta de föråldrade sevärdheterna. Sorgligt nog har dessa vistelser medfört minskade fordon. Speciellt har Vw bubblor varit attraktiva för skövlare. Endast dörrar och huv har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs skall betraktas som turistattraktion eller klimatkatastrof har diskuterats av klimatdelegationen. Numera rangordnas en utjänad bil, som klimatfarligt avfall. Men så föråldrade fordonsvrak har självsanerats och klimatbesvär har sanerats från marken. Inte en själ i Trollhättan kommer emellertid att kunna betrakta bilar från de mest kända förbjudna gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade platsen hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades ungefär 200 bilar fram ur en myr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för skötsel och tillsyn, då bilinnehavarna beslöt att dölja fordonet på detta smarta vis. Och Värmland har haft hemliga attraktioner. Östra Sivbergs gruva lades ned och vattenfylldes skyndsamt under 1920-talet. Där anträffades ett 20-tal vrak. De äldsta är över 70 år gamla. Numera hittar man helt andra olagliga gravplatser för gamla fordon utspridda i Sverige. Skrota bil Det är överraskande hur uselt dessa ihopsamlingsplatser är utvalda. Att se sådana på vattenskyddade ställen utan granskning av Trafikverkets är anmärkningsvärt. Det handlar uppenbart om transitställen. Försakelsen på handlanden från betrodd polis är närmast katastrofal och sporrar till många fuffens. En heder måste likväl lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och lagliga gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Kyrkö Mosse.